- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
14

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Robinsons första sjöresa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

all sin skicklighet för att klara de väldiga
störtsjöarna, som voro nära att fylla båten.

Ja, nu voro de visserligen räddade, men mörkt
såg det i alla fall ut för dem. De sutto som
packade sillar; ingenting hade de att åta, ingenting
att dricka; långt voro de från land, och natten
nalkades. Det var föga hopp, att något fartyg varit
så nära, att nödskotten blifvit hörda.

Robinson låg sanslös på båtens botten, och
ingen hade tid att syssla med honom. Så sköljde
en sjö öfver relingen och slog honom midt i
ansiktet, och då vaknade han. Matt var han och
bruten i alla leder och hufvudyr, men sjösjukan
var han kvitt för alltid. Han jämrade sig för törst.
Men något vatten fanns ej att få. En af matroserna
dröp några droppar brännvin på en sockerbit och
räckte honom, och det satte lif i honom.

I detsamma reste sig en af sjömännen, satte
händerna för munnen och ropade af alla krafter:
»Skepp, ohoj!» Hela manskapet upphof ett jubelskri.
Ty mot den guldgula kvällshimlen syntes den mörka
riggen af en skonert, som närmade sig. De
ropade än en gång, ovissa om de blifvit bemärkta. De
sväfvade i en förskräcklig spänning, tills de märkte,
att skeppet styrde rakt mot dem.

En half timme senare voro de lyckligen om
bord, och skonerten fortsatte sin kurs mot London.
Ånnu innan de hunnit fram till Englands
huf-vudstad, tog kaptenen Robinson i allvarsamt
förhör, förehöll honom, hur illa han burit sig åt
mot sina föräldrar, och tillsade honom strängeligen
att, så fort de kommit till England, strax söka
lägenhet till Hamburg. Robinson kunde aldrig,
sade han, hoppas på någon framgång eller glädje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 01:01:06 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free