Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Robinsons första sjöresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i världen, förrän han sökt upp sin far och mor
och fått deras förlåtelse. Detta grep Robinson
djupt, och han fattade den bestämda föresatsen
att snarast möjligt fara hem.
Så lade de i land. Men i världsstaden var det
så oändligen mycket att se och höra, att Robinson
snart glömde både det förflutna och alla sina
föresatser för framtiden. Emellertid gick han en dag
till en skeppsmåklare för att höra efter, om något
skepp snart skulle segla till Hamburg. Olyckligtvis
skulle intet fartyg vid den tiden göra någon tur
dit.
På kontoret träffade Robinson en sjökapten,
som var från samma stad som han och som var
en riktig äfventyrare. Med honom kunde han tala
sitt modersmål, och det gladde honom. De flesta
i London begrep han ej, ty på grund af sin lättja
i skolan var han ej vidare slängd i engelska.
Hamburgaren bjöd honom på en kopp té ombord på
sitt fartyg, och de språkade både länge och väl.
Då Robinson omtalat alltsamman för sin nye
vän, erbjöd denne honom att följa med på en
långtur till Guinea. Allting skulle han få fritt
ombord, och kaptenen ville dessutom låna honom
litet penningar till inköp af en hop småkram; detta
skulle han sedan byta bort till vildarna mot guld,
elfenben och andra dyrbarheter.
Först blef Robinson förskräckt. Hade han ej
föresatt sig att fara hem till sina föräldrar?
Visserligen. Men andra tankar kommo. Hvad skulle
hans fader säga om hans olofliga resa? Hur skulle
den ångerfulle sonen bli mottagen? Och hvad miner
skulle alla hans gamla lekkamrater göra, när han
komme hem med två tomma händer och ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
