- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
22

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ensam på en obebodd ö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

matlust. Desto mer längtade han efter hvila. Han
orkade knappt stå på benen.

Men hvar skulle han taga vågen öfver natten?
Skulle han sofva på marken och under bar
himmel? Dår kunde ju vilda djur eller månniskoåtare
komma och döda honom. Ingenstädes kunde han
se någon hydda eller håla. Slutligen beslöt han
att göra som fåglarna och sätta sig i ett träd. Han
fann också ett sådant med så tjocka grenar, att
han kunde sitta bekvämt på dem och ha stöd för
ryggen. Han klättrade upp, läste sin aftonbön, satte
sig till rätta och somnade.

Lugn blef dock icke hans sömn, ty hans själ var
orolig. Han började drömma om allt möjligt och
mest om de faror, som han nyligen med knapp nöd
undsluppit. Slutligen drömde han, att han red på
en planka ute på villande hafvet, och på stranden
stodo hans bekymrade föräldrar. De vinkade åt
honom, och tårarna tillrade ned för deras kinder.
Han fäktade med händer och fötter för att komma
till dem, men förgäfves — plankan dref allt längre
ut bland vågorna. Då ropade han högt till dem:
»Här är jag — nu kommer jag!» Och därmed
kastade han sig i sjön för att simma i land.

Men i detsamma vaknade han: han hade fallit
ned från trädet. Lyckligtvis var marken bevåxt
med tätt gräs, så att han ej blef skadad i fallet.

Det var i själfva soluppgången. Vinden hade
lagt sig, men bruset från bränningarna hördes
ännu ute bland klippor och skär. Han var hungrig
efter sömnen. Men hvad skulle han få att äta?
Han hade hvarken bröd eller kött, mjölk eller
frukt, ingen gryta att koka i och icke ens någon
eld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 01:01:06 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free