Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ensam på en obebodd ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla träd, som han kunde upptäcka, voro så
kallade färgträd: deras röda ved är af stort värde
i färgerierna, men de bära inga frukter utan blott
blad. Hans ångest tilltog allt mer. Han ref upp
jorden för att söka ätliga rötter, han spanade på
buskarna efter bär. Men han sökte förgäfves.
Han brast i gråt och kastade sig i gräset för att
där afbida en långsam, kvalfull hungersdöd.
Plågad af oro reste han sig upp efter en stund
och såg då en hafsörn, som med sitt byte i
näbben höjde sig från vattenytan. Han kom därvid
i håg en psalmvers, som han en gång läst i skolan:
Gud, som uti molnen ljungar
och i morgonsolen ler,
du, som föder örnens ungar,
mig du icke öfverger.
Och denna tanke gaf honom nytt hopp och
nya krafter. Han stapplade ned till stranden. Och
där fann han några ostronskal. Han kände strax
igen dem: vid de kräsliga gästabuden i det rika
föräldrahemmet hörde ostron till läckerheterna.
Här var en rätt, som var färdig att spisas genast.
Robinson sökte upp en skarp sten, öppnade skalen
och fann, att hafvet hade bjudit honom på en
präktig frukost. Den gången glömde han icke att
tacka Gud, när han slutat äta. Och han
blyg-des, när han kom ihåg, hur ofta han glömt bort
det där hemma eller gjort det endast med
läpparna.
Robinsons närmaste omsorg var att uppsöka
en plats, där han kunde tillbringa nätterna och
inrätta sig en bostad i skydd för vilda djur och
människor. Icke kunde han sitta hvar natt som
»hönan på en pinne»! Tänk, om en stor tiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
