Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom / 55 (1899) Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Lamafångsten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde han ju se, om
möjligtvis något fartyg
nalkades hans ö. Hur
ofta han än hade
spejat förgäfves efter ett
segel eller en
masttopp, återvände han
dock dagligen till
stranden för att spana
på nytt. Hoppet är det
sista, som dör hos
människan. Äfven nu
spejade han fåfängt. Det
var alltid samma vida,
ödsliga haf!

Han lade af sig sina
kläder. Då han såg, i
hvilket tillstånd hans
skjorta befann sig, blef
han förskräckt, så
genompyrd af svett och
smuts var den. Man
kunde ej ens se, att
den en gång varit hvit.
Han tvättade den, så
godt han förmådde,
bredde ut den på en
klippa i solskenet och
sprang i hafvet.

Ill. GT[=Gerda Tirén]

Som liten pojke
hade han lärt att
simma. Ett stycke ut
till hafs låg en flat
sandbank, som under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>