- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
56

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Lamafångsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ebbtiden höjde sig öfver vattnet. Han simmade
dit ut, steg upp på den smala sandrefveln och
upptäckte, att den utgjorde en hviloplats för
massor af hafssköldpaddor, samt att här fanns en
mängd ostron och andra musslor, som böljorna
kastade upp under flodtiden. Fast han nu ej hade
tid att medtaga något, och ehuru han ännu hade
mycket kött kvar i källaren, blef han likväl
riktigt glad öfver upptäckten af denna rika
förrådskammare.

Solen hade torkat hans skjorta, då han kom
tillbaka till stranden. Hvad det kändes behagligt
att få rent linne på sig! Uppfriskad och glad i
hågen stack han yxan i bältet, hängde väskan
öfver axeln samt tog sin fångst-lina och sin solskärm.

Bland de många fåglar, som tumlade sig
mellan träden, såg han också åtskilliga papegojor med
de mest skimrande och präktiga färger. Han tänkte
på hur trefligt det skulle vara, om han kunde
fånga en af dem, tämja den och lära den tala.
Men som de äldre voro skygga och han
ingenstädes såg något bo med ungar, fick han slå den
planen ur hågen så länge.

Men han gjorde en upptäckt, som var af vida
större vikt. I en bergsklyfta nere vid stranden
skimrade något hvitt, som på afstånd liknade snö.
Han klättrade ned och fann, att det var — salt.
Stormen hade kastat hafsvatten upp i klyftan; af
solvärmen hade vattnet dunstat bort, och saltet
låg nu kvar.

Detta fynd gjorde Robinson själa-glad. Han
fyllde strax sina fickor med salt. Hafsvatten på
steken var just ingenting att skryta med — det
gaf köttet en obehaglig bismak. Han skulle gladt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:43:13 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free