- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
79

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. »Våren» kommer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men han misstog sig. Ingen vinter kom.
Tvärtom begynte träden skjuta friska skott och sätta
nya knoppar, gräset spirade upp ur jorden, och
det gamla, vissna, bruna löfvet täcktes snart af
frisk grönska. Med hvarje dag slogo tusentals
blommor ut i skiftande fägring. Robinson ville
ej tro sina ögon: det var ju våren, som stundade
i stället för vintern!

Hade han lärt sig litet mer geografi i skolan, så
skulle detta icke förvånat honom. Han skulle då
vetat, att man i det heta eller »tropiska»
jordbältet, där han nu var, icke har vår, sommar, höst
och vinter utan blott två årstider: en regntid med
vindstilla, störlskurar och hvirfvelstormar samt en
torrtid med klar himmel och stadigt blåsande
vindar, de s. k. passaderna. Men detta hade han
aldrig haft klart för sig, och den nu ånyo
begynnande torrtiden kallade han därför »våren».

Af fullaste hjärta tackade Robinson Gud för
denna vår, som kom så oväntadt med blommor
och värme. Men i hans glädje blandade sig en
outsäglig längtan efter hemmet, efter hans
föräldrar, efter att få se andra människor.
Ensamheten var outhärdlig. Aldrig hade han känt den
så tung, så tryckande, så bitter som nu, då
himlen log så klar och blå, alla blommor doftade, alla
fåglar sjöngo och drillade under munter lek med
sina likar. Endast han stod ensam i lifvet!

Och då hela naturen klädde sig i en vårdräkt,
som strålade i rika, ljusa och växlande färger,,
skulle han själf gå i gamla, slitna paltor, som
knappast ville hänga samman. Vid åsynen af
naturens skönhet blygdes han öfver sitt eget elände —
han skulle velat gömma sig i sin mörka grotta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 01:01:06 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free