- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
107

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Fotspår i sanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i buskarnas snår skrämde honom, och hvarje
ögonblick väntade han, att vildarne skulle rusa fram.

Längre bort på stranden var det något, som
han tyckte såg märkvärdigt ut. Långsamt och med
bäfvande hjärta smög han närmare. Det var ett
utbrunnet bål med svarta bränder och aska. Men
i en krets där omkring lågo hufvudskålar, händer,
fötter och afgnagda människoben.

Robinson blef först så slagen af fasa och
vämjelse, att han darrade som ett asplöf och fick
kväljningar. Han förmådde knappast stå på
benen. Först efter en lång stund sansade han sig
så pass, att han kunde taga till flykten, följd af
laman, som lunkade efter med sina korgar och
troligen undrade, livad denna brådstörtade fart
skulle betyda.

Då han på morgonen föregående dag lämnat
sin grotta, hade hans afsikt varit att göra
upptäckter. Och nog hade han nu gjort en upptäckt, men
den var sannerligen allt annat än treflig.

Det fanns således människor på ön! De
gräsliga kvarlefvorna kring bålet visade tillräckligt,
hvad slags människor de voro, och hvad han af
dem kunde vänta. Måhända var det en ren
tillfällighet, att de icke redan fått korn på honom
och hans tillhåll. Nu kunde han aldrig mera sofva
lugnt någon natt. Så fort som möjligt måste han
tillintetgöra alla spår af sin verksamhet på ön,.
rifva ned stängslen, förstöra kaktushäcken och jaga
sina husdjur ut i vilda skogen. Sedan hade han
själf ingen annan utväg än att som en fredlös
stackare smyga omkring ibland buskar och klippor,
tills han blefve ett byte för vildarne, eller
hungersdöden gjorde ett slut på hans lidanden. Han kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:43:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free