Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Fotspår i sanden - 25. En ropande röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig lika eländig och hjälplös som första dagen, då
han kom till ön.
I sin rådvillhet och förvirring kastade han bort
alla sina vapen för att kunna springa fortare. Men
som han rusade åstad alldeles på måfå utan en
klar tanke i sitt hufvud och utan att se sig för, kom
han efter en stund tillbaka till lämningarna efter
vildarnes måltid. Först trodde han sig då hafva
påträffat ännu ett af deras hemska lägerställen,
men snart igenkände han platsen. Och då han
en stund efteråt återfann sina vapen, såg han däri
en försynens vink och lugnade sig något.
Nej, det kunde icke bero på en tillfällighet, att
han funnit vildarnes spår men undgått deras
uppmärksamhet. Just därför att han blifvit vräkt på
stranden å den minst fruktbara delen af ön, hade
han gått fri från upptäckt, ty där lade de
säkerligen aldrig i land. Och utan tvifvel hade Gud
äfven någon afsikt med det fynd, som han låtit
den stackars enslingen göra i dag. Hade han ej
låtit honom lyckligen undslippa blixten och
jord-bäfningen och den svåra febern? Säkert skulle han
då också beskärma honom mot människoätarne.
Denna tanke stärkte Robinson och ingaf honom
nytt mod.
TJUGOFEMTE KAPITLET.
En ropande röst.
en det var med tunga och trötta fjät, som
Robinson mot aftonen nalkades sin väl
bekanta hemtrakt Under dagens lopp hade han ing-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
