- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
125

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Frälsta från faran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nickade förnöjd, gaf honom en lans, en båge och
en bunt pilar samt pekade på berget. I första
ögonblicket fattade Fredag ej hans mening, men
så gick det upp ett ljus för honom, och han
skyndade upp för repstegen för att gifva noga akt på
fiendens alla åtgöranden. Han kände sig stolt, då
han ställde sig som skiltvakt där uppe.

Själf stannade Robinson kvar nere i fästningen.
Först synade han noga alla sina vapen — han hade
under årens lopp skaffat sig en hel mängd sådana.
Ty hvar gång han på sina ströftåg kring ön hade
funnit en skarp sten, en rak trädstam, ett segt och
böjligt bågträ, tog han dem med sig hem och
ökade så på lediga stunder sin rustkammare.

Från väster eller söder kunde han vänta
anfallet. Åt dessa sidor lade han därför uppe på
skiffervallen en del pilar och lansar, så att de skulle
vara till hands, i händelse fienden skulle rycka an.
Därpå begynte han i köket ställa i ordning
kvälls-vard åt sig och sin gäst.

Ett par gånger hörde han i fjärran rop och
skri, och han trodde då, att fienden var i
annalkande. Men när han med ängsliga miner nere från
gårdsplatsen sporde sin utpost, skakade denne
endast på hufvudet och log samt tecknade med
handen, att ingen fara vore å färde.

Slutligen började Fredag hoppa och dansa,
vinkade åt Robinson och utstötte dämpade jubelrop.
Robinson skyndade upp för repstegen och såg till
sin stora glädje, att alla båtarna rodde sin väg.
För så vidt han kunde förstå af Fredags tecken
och miner, hade vildarne först en ganska lång
stund väntat på sina kamrater; därefter hade några
simmat öfver viken och ropat efter de försvunna^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:43:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free