- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
131

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Eld, eld!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ändtligen under sitt tak hysa en medmänniska, om
det ock var blott en okunnig indian, med hvilken
han ej ens ännu kunde tala. Och när han hörde
Fredags lugna andedrag nere från det öppna
källarrummet, kände han sig förvissad, att vilden var en
ärlig och trofast själ, i hvilken intet svek var, och
som aldrig skulle löna godt med ondt.

Så snart dagen grydde, gingo Robinson och
Fredag ned till stranden, där människoätarne
dagen förut firat sin blodiga fest. Under vägen gingo
de förbi den plats, där Fredag dagen förut hade
begraft de fallna fienderna. Här stannade den
unge vilden, kastade sig ned och började gräfva
med händerna i sanden, såg bedjande på Robinson,
smackade med läpparna och skar tänder, som om
han mellan dem krossat något hårdt föremål. Med
fasa och skräck fattade Robinson hans mening:
Fredag, som han räddat från att bli uppäten, ville
nu själf gräfva upp ett af liken och förtära dess
kött. Men Robinson grep honom hårdt i armen,
skakade på hufvudet och såg bister ut samt ryckte
honom bort från platsen, och lydigt följde Fredag
sin herre, ehuru han synbarligen ej var i stånd
att fatta, hvarför han ej kunde få göra sig ett godt
mål af sina fallna fienders kvarlefvor, något som
han var van att anse både som en triumf och en
njutning.

Så nådde de den plats, där vildarne under
gårdagen förrättat sina människooffer. Det var en förfärlig
syn. I en stor krets kring bålet var sanden
uppsparkad af den vilda dansen; här och där syntes
rödbruna, fuktiga fläckar, där människoblod hade
sipprat ned i sanden, och till höger och vänster
lågo afgnagda ben samt bitar af hufvudskålar. Med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:43:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free