- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
139

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Framtidsdrömmar och framtidsplaner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höfde vara så enformigt och glädjelöst, som det
hittills varit. Han var ej mera som en pelikan
i öknen — för att begagna skriftens ord. Han hade
fått en kamrat, och om han och Fredag ej ännu
kunde fullt förstå hvarandra, var det dock en
hugnad att ej vara alldeles utesluten från umgänge
med likar. Han hade ånyo den glädjen att se eld
brinna på den härd, som han med så mycken
möda hade murat under de första tunga dagarna på
ön. På hans ö fanns det godt om lifsmedel af alla
slag, och erfarenheten hade lärt honom att draga
nytta af dem genom att så och plantera, skörda
och laga mat. Det hade kräft strängt arbete,
förstås. Men nu behöfde han ju ej längre arbeta och
möda sig själf — hade han icke en slaf, den han
räddat från en smärtfull död? Skulle det ej vara
Fredags oafvisliga plikt att nu arbeta för sin
räddare? Själf kunde Robinson göra sig goda
dagar, äta, dricka och vara glad. En lång, lugn och
sorgfri framtid kunde han nu få i stället för den
första tidens hårda försakelser. — Var han icke
oinskränkt härskare på sin ö? Var han ej väl
värnad mot anfall, och hade han ej gått segrande ur
striden med vildarne?

Så satt han en stund och byggde luftslott.

Men snart flngo hans tankar en annan riktning
— han hade ej förgäfves gått i lifvets hårda skola.

Kunde ej Fredag dö? Kunde ej elden sedan
ånyo slockna? Om så skedde, skulle hans lugna
lif med ens taga ett brådt slut. Hade han under
någon tid vant sig vid ett lättjefullt och makligt
lif, kommit ur arbetstagen och fått sina muskler
förslappade, då skulle han stå där vackert. I sin
barndom hade han slagit dank, och därför fick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 01:01:06 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free