- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
140

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Framtidsdrömmar och framtidsplaner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han lida än i dag. Endast ett ihärdigt arbete hade
han näst Guds bistånd att tacka för sin nuvarande
förbättring, i det han aflagt sina dåliga vanor och
gjort den erfarenheten, att ett lugnt samvete är den
bästa hufvudkudden. Icke skulle hän nu med
be-rådt mod och fri vilja bli lika tanklös och
vilje-vek som i forna dagar! Bort det!

Och han sprang upp och gick med raska steg
fram och tillbaka på gårdsplatsen, under det
Fredag bar kvarlefvorna af måltiden ned i källaren
och på en vink af Robinson började mjölka
lamatackorna.

Nej, aldrig skulle Robinson börja en tillvaro af
vällefnad och sysslolöshet! Då skulle det ej dröja
länge, innan han glömde Gud, hvilken otaliga
gånger frälst honom ur nöd och fara och vändt till
godo så mycket, som såg så hotande ut. En
dylik otacksamhet skulle föra honom till slöhet och
likgiltighet eller måhända till trots och öfvermod!

Nej, med djup och innerlig tacksamhet skulle
han mottaga de välgärningar, hans himmelske
Fader sändt honom i allt ymnigare mått, mottaga
dem med ödmjukhet och bruka dem med måtta.
Men som hittills skulle han också träget arbeta,
äfven om han ej behöfde det lika mycket som förr.
Endast så skulle han med tålamod och
undergif-venhet åter kunna bära de tunga dagar, som Gud
kanhända i sin vishet kunde finna för godt att skicka
honom. Hvar vecka skulle han om lördagen lefva
af frukt och af hvad stranden eller skogen gaf, och
sista dygnet i hvar månad ville han vara allena
med sig själf för att pröfva sitt hjärtas tankar.
Då skulle Fredag vistas å »sommarnöjet».

Dessa föresatser skänkte honom den rena glädje,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddkruse/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free