Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Fredags hemlängtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du får allt fara ensam — jag har ingen
lust att bli uppäten af dina fränder.
— Fredags folk inte äta Fredags kazika.
— Det törs jag inte lita på. Men res du!
— Fredag alltid vara hos kazika — gå här,
äta här, sofva här. Men kazika ond på Fredag
och skicka Fredag bort.
— Nej, du själf längtar ju hem.
— Om inte kazika resa, inte heller Fredag resa.
Robinson blef rörd vid detta bevis på tillgif-
venhet.
— Skulle du för min skull vilja afstå från att
se ditt land? Och dock blef du så glad, när du
såg det skymta långt i fjärran! Jag förstår dig
så väl: om det landet, där jag har min far och
gamla vänner, låge så nära, som ditt ligger, skulle
jag icke vara sen att ge mig af dit. Och därför
skola vi hjälpas åt att få en båt färdig, och se’n
skall du fara hem.
Då räckte Fredag sitt spjut fram till Robinson,
pekade på sitt nakna bröst och sade:
— Kazika taga Fredags lif. Fredag bli hos
kazika död eller lefvande.
Robinson var öfvervunnen. Han grep indianens
hand och tryckte den hjärtligt.
— Tack för din vänskap! sade han. Icke skall
jag taga ditt lif. Vi skola fastmera hålla trofast
samman, och i morgon skall du få se en båt, som
jag hållit på med länge. Kanske få vi den snart
färdig, då vi äro två.
Fredags anlete strålade af glädje, då han hörde,
att kazika satte värde på hans vänskap, och han
kände sig Stolt och lycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
