- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
210

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Fredag förvånas allt mera

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Härtill var Robinson strax villig. Han tog sin
gamla basthatt och hängde den upp på en torr
gren, räknade ett hundra steg från trädet och
ställde sig där. Fredag stod vid hans sida.

Robinson siktade, tryckte af, och den gamla
hatten damp till marken, under det trasorna röko åt alla
håll. Fredag hade nästan fallit till jorden, han
också, ty han fann allt detta obegripligt och
öf-vernaturligt. Men Robinson förklarade utförligt,
hvilken nytta de vid ett anfall af vildar kunde
liafva af denna åska och blixt, som de själfva kunde
framkalla, när de ville. Och Fredag fick en ännu
högre tanke om kazika än förut; ja, det dröjde
flera dagar, innan han vågade nalkas och tilltala
honom med den forna förtroligheten.

Solen sjönk, och det led mot slutet på denna
dag, den mest glädjerika och välsignade, som
Robinson upplefvat — kanske med undantag af den, då
han räddade Fredags lif och vann sig en trogen vän.
De uppsökte sitt nattläger i gröngräset, och pudeln
satt som nattvakt vid deras sida. De påtogo åter
sina gamla kläder för att spara de nya.

Men innan de öfverlämnade sig åt en
välbehöf-lig hvila, tog Robinson fram en tysk psalmbok,
som han funnit och lagt till den lilla
boksamling, han valt ut på skeppet. Han framhöll för
Fredag, huru barmhärtig och god Gud hade
visat sig mot dem, just då de tyckte sig som mest
olyckliga genom båtens förlust; han lade honom
på hjärtat, hur otacksamt det skulle vara, om
de glömde hembära Herren sitt lof för alla
välgärningar, och under det Fredag andäktigt lyssnade
med sammanknäppta händer, läste Robinson i
boken :

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:43:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free