Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Fredag förvånas allt mera - 54. Kanonskottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti din nåd. o Fader blid,
befaller jag i alian tid
min kropp och själ och hvad jag har:
anamma allt i ditt förvar!
Mitt lif, min kropp och ande är
din egendom, o Herre kär!
Bevara själf livad dig tillhör,
att intet ondt mig skada gör!
I dig är jag så hjärtligt nöjd,
du är min enda tröst och fröjd.
Uti min nöd och stora brist
är du min hjälp och sköld förvisst.
Så lade han bort boken, läste Fader vår och
sade amen. Fredag sade också amen. Det hade
han redan lärt sig.
FEMTIOFJÄRDE KAPITLET.
Kanonskottet.
oljande morgon läto Robinson och Fredag
ebben ånyo drifva flotten ut till vraket.
Allra-först plockade de ur lastrummet upp ett par
tolf-ter bräder, af hvilka de lade ett golf på flotten.
Hvarje särskild bräda fästes med ett par spikar i
underlaget; härigenom blef flotten fastare och
stadigare, och de saker, som skulle föras i land, blefvo
ej så lätt våta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
