Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 69. En sömnlös natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men du vet, att där skiner inte solen så
varmt som här: långa tider af året ligger där snö
på marken och is öfver bäckar och sjöar.
— Fredag aldrig sett snö och is, vet inte hur
det är, men det vet jag: jag alltid vara, där
ka-zika är, om aldrig så mörkt där.
— Men din fader? Kan du lämna honom?
— Yi gärna taga gamle far med, om kazika
ger lof. Han nog vill — har ingen annan son än
111ig. Bara han kommer, innan vi resa? Tror
kazika han kommer snart?
— Det tror jag: vi kunna vänta på honom.
Nå, då resa vi alla tre. Men nu måste vi ta oss en
tupplur: det blir nog en dryg dag i morgon också.
Så gingo de till hvila, men med sömnen blef
det klent för Robinson. Otaliga tankar bestormade
honom, och han längtade bara efter att det skulle
bli morgon. Fredag däremot somnade strax.
Robinson kastade sig af och an på sitt läger.
Slutligen uthärdade han ej längre utan steg upp
och gick ned till stranden, oaktadt det ej var ljust
ännu.
Det var en härlig natt. Det oöfverskådliga
haf-vet låg där som en väldig kämpe försänkt i djup
sömn; de lugna, regelbundna böljeslagen mot
stranden ljödo som andedrag. Sanden lyste svagt i
stjärnornas sken, bergstopparna stodo mörka och
skarpa mot den stålblå himlen, och här och där
skymtade kronan af en palm. Månens skifva, till
formen som en skära, kastade en lång, buktad
ljusstrimma öfver liafvets spegel. Det skulle ännu
dröja tre timmar, innan solen höjde sig i öster,
och Robinson återvände därför till fästningen. H an
hade ingen ro.
8f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
