- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
300

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 69. En sömnlös natt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han fann Fredag i full verksamhet. Elden
sprakade på spisen, och i grytan puttrade
sköld-paddsoppa. Fredag tyckte, att när kazika inle kunde
sofva, kunde han åtminstone äta; så gjorde han
ändå någon nytta. Robinson började packa
samman en del saker, som han skulle taga med sig
till Europa — så gick den tiden.

Slutligen började dagen gry, och inom några
minuter var det ljust, såsom fallet är i de varma
luftstrecken.

— Vi gå upp på berget norrut! föreslog
Robinson. Jag längtar att åter få se skeppet. Du
tycker väl, att jag är barnslig, Fredag? Men du
fattar nog min längtan och min oro, när du tänker
på, hur du själf längtade efter din fader. Tänk hur
många år jag nu varit skild från hem och
anförvanter!

Fredag nickade. Han kunde godt förstå kazika.

Då de kommo ut, hade solen ännu ej hunnit
upp öfver himlaranden. Där låg en lätt dimma
som en silfverslöja öfver buskar och träd;
bergstopparna glänste på afstånd i blått och violett och
dalsänkorna lågo som dunkla skuggor. Inne från
skogen hördes ett enstaka fågelskri, det knakade i
en gren, ett fallande löf prasslade. Men i öfrigt låg
en högtidlig tystnad öfver naturen.

Solen höjde sin blodröda skifva öfver hafvet.
Tusen fågeltungor hälsade henne från trädens
grenar med sin sång, allt låg i frisk glans, och aldrig
hade ön och dess omgifningar förefallit så sköna.

De nådde toppen, och Robinson vände sig mot
hafvet. Men i detsamma utstötte han ett
förtvif-lans skri, blef likblek och föll baklänges. Fredag
skyndade bort och tog honom i sina armar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:43:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free