Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 74. Hemkomsten
- 75. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eftersom allt hade slutat så lyckligt. Men förlusten
af guldklimpen — den föreföll många såsom den
svåraste af de pröfningar, som drabbat Robinson.
*
| SJUTTIOFEMTE KAPITLET. |
Slutet. |
Gamle Kruse hade helst önskat, att hans son
skulle ägna sig åt handeln och en gång
öfvertaga den välkända affären. Men Robinson hade
nu vant sig vid strängt kroppsarbete, och det tyckte
han bäst om. Han gaf sig därför med faderns bifall
i snickarelära, och Fredag följde naturligtvis kazikas
exempel. I början var det ju litet ovant, och de
andra lärlingarne ville gärna drifva nojs med de
stora, gamla karlarne. I synnerhet med Fredag,
som talade så märkvärdigt och som de för hans
hudfärgs skull brukade kalla herr Kaffekittel.
Men det gaf sig snart. Robinson och Fredag
voro vänliga och hjälpsamma mot sina yngre
kamrater, och snart blefvo de omtyckta af alla.
Arbetsdagen på verkstaden gick dubbelt så fort,
och arbetet föreföll lättare än vanligt, när någon
af de vidtberesta kamraterna skildrade sina
minnen. Robinson berättade om sina färder och sin
vistelse på ön, Fredag förtalde om sina
stamförvanters seder och bruk och om sin älskade fader,
som slöt sina dagar på resan och nu med en stor
kanonkula fästad vid fötterna hvilade på hafvets
botten. Det tycktes mest smärta Fredag, att fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ddkruse/0324.html
