- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
8

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Robinsons härkomst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

min afresa, begärde hyarken himmelens eller min fara
välsignelse, frågade lika så litet efter omständigheterna
som följderna, utan inskeppade mig, Gud skall veta det,
till min största olycka! den 1 September 1651, på det
till London afseglande fartyget. Jag tror icke, att det
någonsin funnits en ung äfventyrare, hvars missöde
började så tidigt och slutade så sent, som mitt.

Knappt hade skeppet lemnat hamnen, innan vinden
blåste upp, och sjön började gå oerhördt högt. Det var
första gången jag var på hafvet; jag kände mig snart
obeskrifligt sjuk, och min själ var uppfylld af ångest
och förskräckelse. Nu först böljade jag allvarsamt
besinna det steg, jag tagit, och tänka på den gudomliga
rättvisan, som i mig straffade en brottslig son. Mina
föräldrars välmenta råd, min fars tårar, min mors
förmaningar, sväfvade lifligt för min själ; och mitt
samvete, hvilket ännu icke blifvit så förhärdadt, gjorde mig
bittra förebråelser, för det jag föraktat förnuftets råd
och så svårt brutit mina pligter mot Gud ooh min far.

Under tiden tilltog stormen i häftighet, ooh vågorna
tornade sig på hvarandra; men det var ännu ingenting
i jemförelse med hvad jag efteråt, ja, knappt några
dagar sednare, fick erfara, ehuru nog för att i hög grad
förfära en nybegynnare som jag. Med hvarje ny våg
trodde jag mig gå till botten, och så ofta fartyget sjönk
ner mellan tvenne vågor, tänkte jag att sjön skulle
uppsluka det. Under detta själsqval fattade jag flera
gånger den föresatsen och gjorde det högtidliga löfte, att,
ifall Gud uppehölle mitt lif under denna resa och läte
mig åter sätta min fot på fasta landet, skulle jag aldrig
mera gå om bord på ett fartyg, utan genast återvända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free