- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
291

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- Det var ioke ett Ögonblick mer att förlora, ty
nitton af desea barbarer sntto i grupper på marken
oeh hade just afeändt tvenne’ af sina kamrater, för
att slagta den arma fången, den de förmodligen skulle
båra fram; styckad. Deese hade redan hukat sig ner, för
att lossa hans fötter, då jag hastigt vände mig till
Fredag oeh sade honom: “Nu måste du på det nogaste
efterkomma alla mina befallningar.“ Han lofvade det.
“Välan då Fredag“, fortfor jag, “så gör precis detsamma
du ser mig göra oeh gif noga akti“ Jag lade nu en af
mpsköterna oeh min jagthössa på marken, oeh Fredag
gjorde detsamma; härpå sigtade jag med den andra
musköten på vildame, och befallde Fredag göra på
samma sätt “År du färdig?“ frågade jag honom nu.
“Fullkomligt ja!“ var svaret — “Nåväl dä, sä skjut
på dem!“ och vid dessa ord lossade jag mitt skott

Fredag hade sigtat mycket bättre än jag, ty hans
skott fällde tvenne vildar och sårade trenne, då jag
deremot endast dödat en vilde ooh sårade tvenne. Lär
saren kan lätteligen föreställa sig de anfallnes
bestörtning; alla, som hlifvit oskadade, sprango upp liksom de
varit galna, icke vetande hvarthän de skulle fly,
hvil-ken väg de skulle vä\ja, ty de visste icke, hvarifrån
döden hotade dem. Fredag blickade oupphörligt på
mig, på det han skulle kunna åtlyda den minsta af
mina rörelser. Sedan jag aflossat musköten, fattade
jag jagtbössan, lade an och sigtade, hvarvid Fredag
gjorde detsamma. “År du färdig Fredag?“ frågade jag
ånyo, och han svarade som förra gången: “fullkomligt
jal“ — “Nåväl då, i Guds namn, så skjut!“ och i samma
ögonblick lossade vi båda våra skott på harbareme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free