- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
329

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tårar och med ömhet; han kysste dem alla på munnen
och förlät dem i få ord alla lidna oförrätter. Efter dem
kommo deras systrar och husfruar, alla klädda i bruna
sorgdräkter, och mottogos med glädje af fru Ermellina och
de öfriga damerna. Vid bordet betjentes män och damer
lika präktigt, och ingenting fanns der annat än
berömvärdt, med undantag af ett, nämnligen den tystnad, som
iakttogs för den nya sorg, hvilken uttalade sig i Tedaldos
slägtingars mörka klädedrägt. Derföre tadlades också af
några pilgrimens företag och gästabudet, såsom han sjelf
märkte. Men, när det tycktes honom vara tid att, såsom
han inom sig beslutit, förjaga denna sorg, stod han upp,
medan de andra ännu spisade frukterna, och sade : "Intet
fattas detta gästabud för att göra det gladt, utom Tedaldo;
och, efter det I, oaktadt I hafven haft honom så länge ibland
er, icke igenkännt honom, vill jag visa er honom." Nu
afkastade han kåpan och det öfriga af pilgrimsdrägten och
stod framfor dem i en jacka af grönt taft; alla betraktade
honom länge med största häpnad och igenkände honom,
innan någon vågade tro, att det var han sjelf. När Tedaldo
märkte detta, berättade han dem mycket om deras
slägtskapsförhållanden, om saker, som händt dem imellan, och
om sina egna händelser. Hans bröder och de öfrige
männen skyndade då att under glädjetårar omfamna honom,
och detsamma gjorde sedan fruntimren, så skylda som
oskylda, utom fru Ermellina. När Aldobrandino såg detta,
sade han: "Hvad vill detta säga, Ermellina? Hvarföre
välkomnar du icke Tedaldo liksom de andra damerna?"
Härtill svarade damen, så att alla hörde det: "Här finnes
ingen, som hellre än jag skulle välkomnat honom, såsom
den, som mer än alla andra är honom förbunden, emedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free