- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
333

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lemnat grafven, medan den tillbads såsom ett helgon, hvilken
för detta snarare bort dömas som en förbrytare.

I Toscana var nämnligen och är ännu i dag ett
abbotstift, såsom vi ofta finna sådana, beläget i en af
menniskor föga besökt nejd. Der hade en munk blifvit
abbot, som i allt var ganska sträng och from, utom i
afseende på umgänget med qvinnor; men detta förstod
han så försigtigt bedrifva, att nästan ingen ens anade,
än mindre visste något dylikt, hvarföre han i allo
ansågs för en gudfruktig och helig man. Nu begaf sig,
att en ganska rik bonde vid namn Ferondo blef mycket
förtrolig med abboten; han var en grof och öfver
måttan dum man, och hans umgänge behagade abboten blott
för den förlustelse, han stundom hemtade af hans enfald.
Imellertid varsnade abboten, att Ferondo hade en utmärkt
skön qvinna till hustru, och i henne förälskade han sig
så varmt, att han hvarken dag eller natt tänkte på något
annat. Men, då han fick veta, att Ferondo, ehuru i allt
annat enfaldig och dum, likväl var högst klok, då det
gällde att älska sin hustru och väl vakta henne, råkade
han nästan i förtviflan. Likväl bragte han det, förståndig
som han var, derhän, att Ferondo tillsammans med
sin hustru stundom kom till klostrets trädgård att
förlusta sig. Der samtalade han mycket gudaktigt med dem
om det eviga lifvets salighet och om många aflidna mäns
och qvinnors fromma gerningar, tills slutligen frun fick
lust att bikta sig för honom och begärde tillstånd dertill
af Ferondo, som också gaf henne det.

Till abbotens stora glädje kom hon således i detta
ärende till honom, satte sig vid hans fötter och begynte,
innan hon sade något annat: "Vördige herre, om Gud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free