- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
443

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tvärtom i dem stundom sina krafter i sådan mån, att
han just der gör sig fruktad af de rika såsom den
väldigaste herre. Detta skall, om ej alldeles, åtminstone
till stor del blifva tydligt genom min berättelse, med
hvilken jag vill återvända till vår stad, hvarifrån vi i dag
så långt aflägsnat oss, då vi under skiftande berättelser
öfver vexlande händelser ströfvat kring i olika delar af
verlden.

Det lefde nämnligen för icke längesedan i Florens
en ung, efter sitt stånd ganska vacker och behaglig flicka,
som var dotter till en fattig man och benämndes Simona.
Ehuru hon måste med egna händer förtjena det bröd,
hon ville äta, och uppehålla sig med ullspånad, hade
likväl icke fattigdomen så nedtryckt hennes sinne, att hon
icke dristade sig i sitt hjerta mottaga Amor, hvilken
länge visat sin önskan att dit ingå, förmedelst en ung
mans behagliga uppförande och ord, hvilken icke var af
förnämare börd än hon, och som gick till henne för att
från sin herre, en ylleväfvare, lemna henne ull att spinna.
Men, huru mycket hon än upptändts vid åsynen af den
vackre ynglingen, som hette Pasquino, och äfven älskade
henne, vågade hon dock oaktadt sitt varma begär icke
göra något vidare, utan drog vid hvarje ylletråd, som
lade sig kring spolen, tusen suckar, mera glödande än
eld, vid minnet af honom, som gifvit henne den att
spinna. Å andra sidan hade han blifvit mycket ifrig,
att hans husbondes ull skulle blifva väl spunnen, och
efterhörde oftare den, som Simona spann, än någon
annan, liksom om den ensam skolat fylla hela väfven.
Medan sålunda den ene påminte, och den andra gladdes
öfver att blifva påmint, hände, att han tog större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free