Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kar och så förföll hon till ren slöhet. Hon kunde sitta i
timtal vid fönstret ut mot havet och bara stirra på den
gungande oändligheten, där seglarna och ångarna
kom-mo och gingo. Ibland blåste ångarna efter lots. Hon
hörde det knappt. Hon visste endast, att hon var dömd
att sitta där och stirra dag ut och dag in.
De vackra dagarna hade försvunnit. Glömda voro
de stilla sommarkvällarna, när havet speglade
guldkantade moln, glömda fisketurerna mellan kobbarna, när
Georg skrek av förtjusning, då de kunde få torskar på
fyra, fem skålpund på pilk, glömt var allt det ljusa som
gått, krokusen i fyrmästarns rabatt, som sedan följts
av penséer och eldröda kejsarkronor. Nu var det bara
regn och mörker, storm och höst. Havet hävde sig
tungt som om det hade svårt för att andas, och
bränningarna gingo vita från morgon till kväll. Regnet
rann efter rutorna. Vilket liv! Vilket liv!
Georg höll nu mest till hos fadern i lotsstugan. Han
hade blivit fanatiker på allt vad lotsning hette. De
gamla, stadiga lotsgubbarna hade ogement roligt åt den
säkra pojken, som kunde tala om krängningsdeviation
och magnetisk bäring. De nya lotsarna anade en
farlig medtävlare men höllo god min.
Albert hade fullt upp att göra jämt. Nattvakterna
började bli allt tätare. Sjöfarten fick liksom feber på
slutet av seglationstiden. Man spådde tidig vinter. Det
gällde att hinna lossa och lasta så mycket som möjligt.
Lotsarna fingo inte långa stunder i land på Måsklubb.
Ibland hunno de knappt byta sina sura kläder förrän
de måste ut på nytt med lotsbåten. Ju stormigare och
oroligare vädret blev, desto svårare fingo också lotsarna
att ta sig ut till Måsklubb igen. Blåste det nordost,
kunde det dra fyra, fem dagar, innan de kunde ta sig
tillbaka till Tallholmen, där lotsarna växlade tjänst, till
Måsklubb. Det började mer och mer bli ett spel om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
