Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu fastare och massivare över sig med gryningen
bakom.
Bröderna kivades om att hjälpa Elvira i land. Den
äldre, Gabriel, ansåg sig ha företrädesrättigheten och
kommenderade Josef att dirka storn bättre i stället för
att krångla med landstigningen.
»Det kan du göra själv», muttrade Josef.
Elvira tittade till på honom. Vad nu då? Var han
ond? Hon skrattade.
»Jag reder mig själv», ropade hon och hoppade upp
på bryggan.
»Jag undrar just om gubben är uppe?» sade Gabriel.
»Den är man aldrig säker för.» Han såg upp mot
byggnaden. Inte ett ljus, inte ett livstecken syntes
någon-städes.
Gabriel tog Elvira under armen och drog henne med
sig. Han försökte kyssa henne.
»Åhnej!» ropade Elvira till och slet sig lös. »Vi skulle
ju koka kaffe!»
»Det ena goda förskjuter inte det andra.» Han grep
efter henne igen.
»Nej, låt bli!» fräste hon till. »Kommer du inte,
Josef?»
»Med detsamma», svarade denne från båten.
Elvira fick en misstanke om att avsikten med
Gabriels förslag att utsträcka segelfärden till Grönö
inte var så alldeles osjälvisk. Det skulle han allt få
sota för. Han inbillade sig väl inte, att–––––-.
Hon rodnade av förtrytelse och fick liksom dålig
smak i mun. Ja, de karlarna! De voro sig alltid lika.
Det var då för väl att Josef var med. Nåja, annars
hade jag aldrig givit mig ut med Gabriel. Josef kan
man åtminstone lita något på. Men Gabriel!
Trots misstanken föreföll henne det hela väldigt
spännande och pikant. Båda bröderna voro bestämt blixt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
