Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröt vit. Ingen av de ombordvarande såg sig ens om
mot Grönö.
»Nej, nej! Det var storartat, att han tackade»,
mumlade gubben. Tårarna började tillra utför kinderna.
Han röck till sig en stol och sjönk ned. Han borrade
huvudet ned i armarna på fönsterposten. Den
förbannade gikten!
Han ville inbilla sig, att gikten tvingade fram
tårarna. Han ville icke erkänna för sig själv, att han grät
av rörelse över att ha betalat en del av sin skuld till
Anna Sjöberg. Det gjorde både ont och gott. Tårarna
rensade och renade. När den gamle björnen vid
fönstret åter reste sitt huvud från ramarna, låg där nästan
ett lugnt, förklarat uttryck i ansiktet, som sönerna icke
skulle kunnat känna igen.
Blicken sökte sig ut till havs, till alla de stormens öar,
där han syndat. Utan självanklagelse såg han dem
liksom lyfta sig ur soltöcknet. De voro icke längre
verklighet. De simmade som blå skuggor i det gula
diset högt över horisonten. Allt hägrade. Livet var en
dröm. Skönast var drömmen om att känna sig utan
skuld, om också bara för en kort minut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
