Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ENDA VISDOMEN
Efter den tilldragelsen blev Elvira betänksammare
än förut. Hon drog sig för att gå bort på några fester
på Solö. Förhållandet till fadern vart innerligare och
ömmare. Inte med ett ord hade han förebrått henne
för den äventyrliga färden till Grönö. Det tog henne
djupt. Hon insåg, att han trots sina fel stod oändligt
mycket över dem alla. Hon lovade sig, att hon aldrig
skulle överge honom.
Hon hade så mycket större skäl till det som Georgs
sista brev från huvudstaden tydde på att han tänkte
gifta sig. Han hade stigit till sekreterare i
tullbe-handlingsbyrån. På en kongress i Köpenhamn hade
han kärat ned sig ohjälpligt i en söt danska, Karen
Palsgård, dotter till ett justitieråd.
»Så, ja! Nu blir vi av med Georg för alltid», sade
mästerlotsen, när han läste brevet. »Nåja, mycket ha
vi inte fått se honom här förut heller», tilläde han en
smula bittert.
Elvira skyndade sig att försäkra fadern om sin eviga
trohet. Hon skulle aldrig svika honom, aldrig
förälska sig, aldrig gifta sig. Hon var övertygad om det
själv.
En kris av den art, som Elvira upplevat, lyfter
individen upp över normalplanet. Så länge känslorna ännu
svalla och tankarna förbindas direkt med den kris man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
