Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 1. Det franska samhället före revolutionen (l’ancien régime)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungamakten, ej minst när denna under Ludvig XVI tycktes vilja göra
sig till målsman för ett verkligt reformarbete; adelns och
presternas privilegier blefvo det förnämsta hindret för
finansnödens afhjälpande, och Ludvig XIV hade ej hvilat mer än
12 år i sin graf, då genom utgifvandet af grefve de
Boulainvilliers’: Historia om Frankrikes gamla styrelse[1] en kraftig
protest i den renaste feodala ande höjdes mot enväldet. Enligt
denne författare härstammade den egentliga franska adeln
(svärdsadeln) från frankerne, den ädlare folkstam som eröfrat
Gallien, under det att det öfriga folket härstammade från de
underkufvade gallerna. Om tillståndet efter eröfringen gjorde
han sig den föreställningen, att frankerne bemäktigat sig all
jord och gjort hela den galliska befolkningen till sina
lifegna, och han tillämpade på dem alt hvad historien berättade
både om den urgamla germaniska folkfriheten och om
feodaladelns rättigheter: konungen var blott deras valde anförare,
och dem tillhörde hela samhällsmyndigheten (suveräniteten),
hvilken de utöfvade dels inom sina besittningar, dels på
allmänna härmöten (parlament). Denna maktställning hade på
grund af »eröfringens och blodets rätt» alt framgent bort
tillhöra den franska adeln; den hade äfven respekterats af
Karl den store, men den hade förstörts af de kapetingiske
konungarne, i det desse genom införandet af ett särskildt
pärskap tillintetgjort den ursprungliga jämlikheten inom adeln,
på de adliga godsegarnes och den adliga folkförsamlingens
bekostnad med tillhjälp af rättslärde (legisterne) småningom
tillegnat sig suveräniteten, låtit de lifegna erhålla personlig
frihet och ämbeten, ja upphöjt personer ur denna klass till
adelskap, ehuru »det ej är möjligt för konungar att förändra
blodets källa»; och slutligen hade denna »oordning» drifvits
till sin höjd af Ludvig XIV.
Genom Boulainvilliers arbete, som onekligen röjde en
betydlig, ehuru naturligtvis helt och hållet okritisk lärdom,
samt mycken skarpsinnighet[2], gafs ett slags vetenskapligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
