Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 2. Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underafdelningarna (stånd, korporationer m. m.) kunnat bereda
individen åtminstone något skydd mot statsdespotismen, men
alla dylika bildningar utdömdes naturligtvis af Rousseau, såsom
stridande mot den absoluta jämlikheten, mot medborgarnes
egenskap af »människor i allmänhet», och hans samhälle var
sålunda en oorganisk massa, i hvilken individen stod
fullkomligt isolerad gent emot den alt beherskande
statsmyndigheten. Också borde denna, enligt Rousseaus egna ord, ega
ett oinskränkt välde öfver medborgarens lif, öfver hans
egendom (som endast var ett anförtrodt lån och därför när som
hälst kunde återkallas), öfver hans familjeförhållanden, hans
barns uppfostran (som helt och hållet borde vara en
statsangelägenhet), ja t. o. m. öfver hans personliga öfvertygelse;
ty ehuru staten förklarades ej hafva rätt att tvinga någon
att tro, så tillerkändes den dock rätt att ur sig utstöta alla,
som ej erkände hvad som af densamma dekreterats såsom
sanning, ja att »med döden straffa den, som efter att hafva
offentligt erkänt dessa dogmer uppförde sig som om han ej
trodde därpå». Uttryckligen säges, att så skulle förfaras med
den, som ej godkände läran om samhällskontraktet, men äfven
till den religiösa uppfattningen skulle samvetstvånget
utsträckas. Sålunda förklarade Rousseau, att den katolska kyrkan
på grund af sin ofördragsamhet ej kunde fördragas inom
staten! Ja han uppstälde äfven vissa positiva religionsdogmer,
hvilkas förkastande skulle medföra de ofvan angifna straffen,
landsförvisning eller döden, och då till dessa dogmer hörde
tron på ett gudomligt väsen och ett lif efter detta, finner
man sålunda, att materialisten lika litet som katoliken hade
att vänta någon fördragsamhet inom den nya idealstaten,
och att dennas s. k. frihet för ett folks minoritet kunde
leda till ett samvetstvång jämförligt med det, som betecknas
af nantesiska ediktets upphäfvande och inkvisitionen. Att
denna oinskränkta tvångsmakt öfverlemnades åt en hel
menighet förbättrade ej saken, ja gjorde faran om möjligt ännu
större, ty en känd förtryckare är vanligen mindre farlig än
en okänd, och det förra är fallet med en förtryckande regent
eller inkvisitor, men när förtrycket utgår från en
församling, kan kvarje särskild tyrann dölja sig bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
