Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 2. Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång skulle slå de naiva svärmarne för mänsklighetens
allmänna förnuftighet med häpnad och fasa.
Bönderna, mindre mottagliga för nya idéer än den
rörliga stadsbefolkningen, blefvo fullkomligt oberörda af tidens
religiösa otro samt länge nog äfven af de nymodiga
samhällslärorna, och när dessa slutligen framträngde till dem, förstodo
de egentligen ej något mera däraf, än att nu stunden var
kommen att afskudda de feodala bördornas förhatliga ok, men
detta förstodo de med en styrka, som motsvarade tyngden af
det förtryck, hvarunder de suckat.
Ännu blott en anmärkning, innan vi lemna upplysningen.
Den tid, som fått sitt namn däraf, plägar ofta betraktas såsom
framför alt en tviflets och förnekelsens, och vi hafva äfven
sett, att den var det gent emot det häfdvunna både sociala
och religiösa åskådningssättet, men däraf följer ej att den
för egen del saknade tro på alla ideal. Tvärtom. Dess
ideal ledo visserligen i allmänhet af mycken oklarhet eller,
om de voro närmare utförda, skulle de snart befinnas ej bestå
verklighetens prof, men knappast några mänskliga ideal hafva
varit omfattade med en större kärlek än de. Sida vid sida
med negationen af det gamla gick under upplysningstiden en
aningsfull väntan efter en bättre tid. Om man tviflade på
Gud, så trodde man så mycket mera på mänsklighetens
förträfflighet, på dess förmåga att redan i tiden ernå
fullkomlighet. Om man angrep det bestående samhället, så var det
emedan man gjorde sig så öfverdrifna förhoppningar om ett
blifvande. Ingen tid har hyst högre föreställningar om
samhällsinstitutionernas makt; blott lagarna blefve förnuftiga, var
man säker om, att alla dissonanser skulle försvinna ur verlden.
Denna upplysningstidens egenskap af att vara en trons och
entusiasmens tid är ej mindre vigtig för att rätt förstå både
den och dess frukt — revolutionen än dess negativa riktning.
Däri ligger ock förklaringen till, att detta tidehvarf trots att
det i så mycket bär prägeln af något utlefvadt, ändock ger
ett intryck af ungdom, som ovilkorligt verkar anslående äfven
fastän man vet, huru bittert mängden af dess förhoppningar
skulle komma att gäckas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
