Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig hafva under revolutionen varit konungadömets svurne
riddare. De visa tvärtom ovedersägligt, att denna klass 1789
äfven den åsyftat en mot konungadömet riktad revolution,
men en revolution i Boulainvilliers’ ande, som, under det att
den nästan blott på ett enda undantag när lemnade
aristokratien i okvald besittning af dess sociala företräden, skulle
till den samma öfverflytta den högsta politiska myndigheten,
ty detta skulle naturligtvis blifvit följden af en så godt som
suverän riksdag med bibehållen ståndsomröstning[1].
På grund häraf synes man också berättigad till det
påståendet, att hvad som sedermera skapade en så oöfverstiglig
klyfta mellan revolutionen och Frankrikes gamla adel var ej
våldförandet af den monarkiska, utan af den aristokratiska
principen, och att om revolutionen visat mera skonsamhet
mot den senare, skulle aristokratien ej haft något synnerligt
att invända däremot.
Men om sålunda en samverkan mellan revolutionen och
aristokratien varit möjlig, var det ej då en olycka för
Frankrike att en sådan ej kom till stånd? Denna fråga har af
Tocqueville, särskildt med anledning af de liberala tendenser
som röja sig i adelns cahiers, besvarats jakande, och äfven
Taine synes luta till samma åsigt. För en sådan uppfattning
saknas ej häller tungt vägande skäl. Just för själfstyrelsens
utöfvande behöfva fria stater ett aristokratiskt samhällselement,
och då den franska adeln nu visade sig omfatta frihetens sak,
hade det ej då varit lyckligt, om denna klass, som nu en
gång genom den historiska utvecklingen blifvit nationens
främsta, fått gå i spetsen, när frihetens och själfstyrelsens
grundsatser skulle realiseras?
Låt vara att denna adel, såsom vi sett, ej var fri från
ståndsfördomar: inga af dessa aristokratier, hvilka gjort
friheten så ovärderliga tjänster — t. ex. Greklands, Roms eller
Englands — hafva varit det, men detta har ej hindrat, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
