- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
475

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från de båda andra partierna, men han förstod att omväxlande
draga fördel af de strömningar, de framkallat, tills han blef
nog mäktig att tillintetgöra äfven dessa medtäflare och
sålunda kunde framstå såsom den franska demokratiens enda
representant.

Af det sätt, hvarpå de tre partierna än samverkade med,
än motverkade hvarandra, bestämdes den revolutionära
lagstiftningen
under skräcktiden; Hébertisternes mål var i främsta
rummet att fullständigt inhösta den materiella skörden af
jakobinismens seger öfver landet, och på grund af sitt hat till
bourgeoisien samt af de kommunistiska ansatserna i
rousseauismen skänkte dem Robespierre, åtminstone till en början,
sitt understöd häri. Äfven Danton gjorde det i någon mån,
därtill förmådd af sin öfvertygelse om de materiela
fördelarnes nödvändighet för det jakobinska partiets fortsatta välde,
och slutligen ryggade ej häller konventets financier Cambon
tillbaka för våldsamma ingrepp i eganderätten. Han bör dock
ej likställas med stadshusdemagogerna; de önskade blott att
fritt få plundra den icke jakobinska befolkningen; han åter
lät, liksom hos oss Karl XI och Görtz, af statsverkets nöd
och krigets behof förmå sig till en hänsynslös finanspolitik,
och då han altså drefs af ett verkligt — om också ensidigt —
statsintresse, gjorde han hvad han kunde för att mot de förra
skydda det allmännas rätt.

Förevändningen för hébertisternas sträfvanden var bristen
på lifsmedel. Det ingrepp i handelns frihet, konventet i Maj
1793 låtit afrycka sig, hade såsom naturligt var ytterligare
ökat denna. Hällre än att sälja sin spanmål för det stadgade
maximipriset, som var ett underpris, behöllo jordbrukarne
sina förråd, och sålunda uppstod på många ställen en
ohygglig hungersnöd. Ehuru detta tydligt visade tvångssystemets
orimlighet, sågo hébertisterne däri blott en anledning till dess
ytterligare skärpande, och den 26 Juli 1793 genomdref en af
deras män i konventet, Collot d’Herbois, dödsstraff och
egendomssekvestrering för alla, som ej lemnade uppgift på sina
förråd af lifsmedel och saluhöllo hvad de ej själfva behöfde
(s. k. accapareurs), och den 1 Aug. stadgades straff af 20 års
fängelse för fortsatt vägran att mottaga assignater till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free