Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tolvte kapitlet 89
mannen. De öppnade dörren utan buller, gingo ut på
gatan och stannade där.
»Åt vilket håll?» sade flickan.
Den gamle mannen såg obeslutsamt och hjälplöst först på
henne och sedan åt höger och vänster. Därpå åter på
henne och skakade på huvudet. Det var tydligt att hon
hädanefter var hans stöd och ledsagerska. Flickan kände
det, men hyste icke någon tvekan, utan lade sin hand i
hans och förde honom sakta därifrån.
Det var början av en junidag; den djupblå himmelen var
ogrumlad av något moln och strålade av glänsande ljus.
Gatorna voro ännu nästan fria från fotgängare, husen och
bodarna voro stängda och den friska morgonluften föll som
en fläkt från änglar över den sovande staden.
Den gamle mannen och flickan gingo vidare i den glada
tystnaden, uppfyllda av hopp och fröjd. Ännu en gång
voro de ensamma med varandra; varje föremål var
glänsande och friskt; ingenting påminde dem, annorlunda än
genom motsatsen, om den enformighet och det tvång, som
de hade lämnat bakom sig.
Bort från staden, medan den ännu slumrade, gingo de
två arma äventyrarna, vandrande, de visste icke vart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
