Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15.6 den gamla antikvitëtshandeln
Lusthuset, om vilket mr Quilp hade talat, var en ruskig
träkoja, murken och naken att se på, och hängde ut över
flodstranden, i vars gyttja det hotade att glida ned.
Till detta inbjudande ställe förde Quilp Richard
Swiveller. Snart framsattes en träkagge, full av den prisade
drycken. Mr Quilp tappade den med en övad hands
skicklighet i glasen och blandade den med ungefär en tredjedel
vatten, räckte Richard Swiveller hans andel, tände sin
pipa, kröp ihop på en bänk och började blossa.
»Är det gott?» sade Quilp, då Richard Swiveller
smackade med läpparna. »Kommer det er att blinka och
storkna och tårarna att stiga upp i edra ögon?»
»Om det gör det?» utropade Dick, i det han slog ut en
del av innehållet i sitt glas och fyllde på det med vatten.
»Ni vill väl aldrig inbilla mig, människa, att ni dricker
bara eld?»
»Inte!» svarade Quilp. »Dricker jag det inte! Se här.
Och här. Och här.»
Under det Daniel Quilp talade, fyllde han i och drack tre
små glas fulla med oblandad sprit.
»Låt oss dricka en skål», utropade Quilp med ett
förfärligt grin. »För en kvinna, en skönhet. Låt oss tömma vårt
glas till sista droppen. Hennes namn — nå-å!»
»Om ni vill ha ett namn», sade Dick, »så kan ni ta
Sophy Wackles.»
»Sophy Wackles», skrek dvärgen, »miss Sophy Wackles
är det — skall bli mrs Richard Swiveller — ha, ha, ha!»
»Ack», sade Dick, »det kunde ni kanske ha sagt för
några veckor sedan, men nu duger det inte. Hon offrar
sig på Cheggs’ altare —»
»Må hin ta Cheggs», svarade Quilp. »Jag vill inte höra
talas om Cheggs. Hennes namn är Swiveller och
ingenting annat. Jag dricker hennes skål igen — i botten med
det!»
»Gott», sade Richard Swiveller och såg med ett slags
häpnad på huru dvärgen slängde omkring sig med armar
och ben. »Ni är en munter sälle, men bland alla
muntergökar jag någonsin sett eller hört talas om, har ni det
besynnerligaste och ovanligaste sättet — min själ, har ni
inte det.»
Denna öppna förklaring tjänade snarare till att föröka
än att lägga band på mr Quilps besynnerligheter, och
Richard Swiveller, som icke drack så litet själv, började helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
