Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 den gamla a:; ti kv i tetshandeln
han sig om mot predikstolen med barnet på armen och
svarade högt:
»Nej, det gör jag inte. Han är min bror.»
»Han är min broder!» skrek predikanten.
»Det är han inte», sade Kit harmset. »Hur kan ni säga
något sådant? — Och var god och låt bli att ge mig öknamn.
Jag skulle inte kommit och tagit dem härifrån, om jag inte
varit tvungen till det, det kan ni lita på. Nu kan ni ha den
godheten att skälla ned satan och dem så mycket ni vill,
sir, bara ni är så god och lämnar mig i fred.»
Med dessa ord gick Kit ut ur kapellet, åtföljd av sin
moder och lille Jacob, och befann sig ute i friska luften med
ett otydligt minne av att han sett folk vakna upp och se
förvånade ut, samt att Quilp trots avbrottet suttit kVar i
sin gamla ställning.
»Ah, Kit», sade hans moder med näsduken för ögonen,
»vad har du gjort? Jag kan aldrig gå dit mer — aldrig!»
»Det gläder mig. mor. Vad låg det väl för ont i den
lilla smula förströelse, du hade i går afton, eftersom du
nödvändigt skall vara nedstämd och sorgsen i kväll? Men
så gör du alltid. Om du någon gång är glad och munter,
så går du genast hit till den där gynnarn och säger att du
ångrar det. Det är riktigt skam av dig, mor, höll jag på
att säga.»
»Tyst, käre vän!» sade mrs Nuubles. »Du menar inte
vad du säger, det vet jag, men du talar syndigt.»
»Menar jag inte? Jo men, jag menar det», genmälde Kit.
»Jag tror inte, mor, att oskyldig glädje och munterhet kan
anses för större synd i himmelen än skjortkragar. Giv
mig nu Jacob, så att vi få skynda oss hem — ty det är brått
om — så skall jag berätta dig vilka nyheter som fört mig
hit. Så ja — det är bra. Nu ser du ut, som om du aldrig
hade sett Lilla Bethlehem i hela ditt liv, vilket jag hoppas
du aldrig mera skall heller, och här är den lille, och du,
Jacob, kan klättra upp på ryggen på mig, och så snart
någon Bethlehemspräst kallar dig ett dyrbart lamm eller
säger att din bror är det, så säg honom du, att det är det
sannaste han sagt på ett helt år.»
På detta sätt fortsatte Kit samtalet till hälften på skämt
och till hälften på allvar, och under tiden förde han dem
raskt framåt samt berättade dem vidare under hemfärden
ändamålet varför han hade stört högtidligheterna i Lilla
Bethlehem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
