Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIOÅTTONDE KAPITLET
363
den; vi kunna dämpa den, så att den icke skadar de klippta
lammen. ->
»Klippta var det», tänkte Kit. »Riktigt sagt», men han
uttalade det icke.
»Vid det tillfälle, Kit», sade mr Brass, »som jag hänsyftar
på, hade jag en hård strid med mr Quilp för att utverka den
eftergift de fingo. Det kunde ha kostat mig en klient.
Men den lidande dygden ingav mig mod och jag segrade.»
»Han är inte så dålig, när allt kommer omkring», tänkte
den hederlige Kit.
»Jag värderar dig, Kit», sade mr Brass med rörelse. »Jag
såg nog av ditt uppförande då för att värdera dig, fastän
din ställning i livet är ringa och dina villkor små. Det är
icke på västen jag ser. Det är till hjärtat. Rutorna i västen
äro endast ståltrådarna i buren. Men hjärtat är fågeln.»
Denna poetiska liknelse, som Kit tog för att vara en
särskild hänsyftning på hans rutiga väst, överväldigade honom
alldeles; mr Brass’ röst och sätt bidrogo icke litet härtill,
ty han talade med all den milda strängheten hos en eremit,
och det fattades blott ett rep omkring livet och en dödskalle
på spiselkransen för att han fullkomligt skulle vara inne i
denna affärsbransch.
»Gott, gott», sade Sampson och log, »det här är oss
emellan. Vill du hålla till godo med det här?»
Han pekade därmed på ett par halvkronemynt, som lågo
på pulpeten.
Kit såg på mynten och sedan på Sampson och tvekade.
»Åt dig», sade Brass.
»Från —»
->Är detsamma vem de komma ifrån», svarade lagkarlen.
»Vi ha besynnerliga vänner här uppöver oss, Kit, och vi få
inte fråga för mycket. Du kan ta dem, det är alltihop, och
oss emellan sagt, så tror jag inte att det blir de sista du
kommer att få från det hållet. Adjö, Kit, adjö.»
Med många tacksägelser tog han penningarna och begav
sig genaste vägen hem. Mr Brass värmde sig fortfarande
framför brasan och återtog sina sångövningar och sitt
leende på samma gång.
»Får jag komma in?» sade miss Sally och tittade in.
»Ja, du får komma», svarade hennes broder.
»Nåå?» sade miss Brass med en frågande hostning.
»Jo», svarade Sampson. »Jag kan säga att det är så
gott som gjort.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
