Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 DEN GAMLA AN TI KV I TETSHANDELN
alla dessa skråmor. Mina herrar», sade Brass, »på dessa
frågor svarar jag — Quilp!»
De tre herrarna betraktade varandra, men sade
ingen-ting.
»Jag säger», fortfor Brass, »att jag på dessa frågor
svarar — Quilp — Quilp, som lockar mig in i sin
avgrunds-håla och har sin förnöjelse av att se på och skratta, medan
jag skållas, slår sönder och stympar mig — Quilp, som
aldrig en enda gång under alla de affärer vi haft med
varandra, behandlat mig annat än som en hund — Quilp, som
jag alltid hatat av hela mitt hjärta. Han lämnar mig helt
kallblodigt i sticket för just denna sak, som om han inte
hade någonting att skaffa med den, i stället för att det är
han, som först föreslagit den. Jag kan inte lita på honom.
Nåväl», sade Brass, i det han drog ned bindeln för ögat och
riktigt kröp ihop i övermåttet av sin slaviska ödmjukhet,
»vad leder allt detta mig till? Vad skulle ni tro att det
lett mig till, mina herrar? Skulle ni något så när kunna
gissa det?»
Ingen sade något. Brass stod och myste en liten stund,
som om han hade framställt en riktig gåta, och därpå sade
han:
»För att inte uppehålla er vill jag säga det. Om
sanningen kommit i dagen, vilket den tydligen gjort och det på
ett sådant sätt, att det inte är värt att förneka den, så är
det bättre att jag vänder mig mot denne man än att jag
låter honom vända sig mot mig. Jag ser tydligt att det är
slut för mig. Om därför någon skall bli angivare, så är det
bättre att det blir jag och att jag får fördelen av det. Sally,
min vän, du är jämförelsevis i säkerhet. Jag anför dessa
omständigheter till min egen fördel.»
Härmed omtalade mr Brass hastigt hela historien, varvid
han så mycket som möjligt sköt skulden på sin älskvärde
kommitent och gjorde sig själv till en helgonlik och helig
karaktär, fastän — han erkände det — underkastad
mänskliga svagheter. Han slöt sålunda:
»Och nu, mina herrar, är jag icke en man, som gör
något till hälften. Om ni vill ha detta nedskrivet, så skall
jag genast sätta det på papper. Ni skola bli hyggliga emot
mig, det vet jag. Ni äro män av heder och ha känslosamma
hjärtan. Jag gav efter för Quilp av nödvändighet, ty
fastän nödvändigheten icke har någon lag, har den dock sina
lagkarlar. Jag gav efter för er av nödvändighet också och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
