Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla prinsessan slår armarna hårt om
moderns hals:
»Nu är söta mor lycklig. Nu skiner solen
och värmer oss!»
Modern kysser henne på pannan, men en
smula otåligt och förstrött, ty alla hennes
tankar äro i detta ögonblick hos sonen, vilken
just med hennes sinne kuvat de stortaliga
förtryckarna. Hon såg honom tydligt för sig,
och ofrivilligt sköt hon Albertina åt sidan för
alt låta sonen, hjälten, vara ensam om platsen.
Aldrig hade han varit hennes hjärta närmare.
Hon reser sig — går fram och åter i
rummet. Känslorna inom henne äro ett
brusande hav, där tankarna ila fram med spända
segel. Nu skall det varda henne en glädje
att återvända, att möta sänkta huvuden i
stället för stolt tillbakakastade, och förmärka det
de ana, att hon sått det frö, vilket äntligen
spirat upp.
Albertina har återvänt till sina brev.
»Hessenstein är arresterad», utbrister hon,
och det är gråt i tonfallet. »Ulla Fersen
skriver, att han tvungits överlämna sin värja till
kungen, då han Vägrade mottaga dennes anbud
att näst under majestätet föra befälet i
Stockholm. I arrest, mon Dieu!»
»Lappri», säger drottningen skarpt.
»Icke är det nu stunden att tänka på slika
bagateller. Ett par dagars eller veckors onåd, och
han skall ånyo kunna trakassera och trakasse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
