Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
hvilka äro sjelfkärlek och verldskärlek, utgöra helvetet hos
menniskan, ty de regera i helvetet, och följaktligen förstöra
de också kyrkan hos henne. 8. De tvenne kärleksarter från*
hvilka allt det goda och alla sanningar hafva sitt ursprung och
hvilka, såsom ofvanför sagdt, äro himlens kärleksarter, de
öppna och forma den inre andliga menniskan, emedan de
der hafva sitt säte; men de kärleksarter från hvilka allt det
onda och alla falskheter hafva sitt ursprung, och som äro
helvetets kärleksarter, då de förherska, tillsluta och förstöra den
inre andliga menniskan och göra menniskan naturlig och
sinlig, allt efter graden och beskaffenheten af deras
herravälde.
400. IV. Om kärlek till sig sjelf och kärlek till verlden
isynnerhet.
»Egenkärlek består i att vilja sig sjelf allena väl, och
icke andra utan för sin egen skull, icke en gång kyrkan,
fäderneslandet, något menskligt samhälle eller någon
medborgare. Det är också egenkärlek att göra godt mot ett
större eller mindre samfund eller mot någon enskild
menniska, om man gör det endast för sitt eget rykte, heder och
ära; ty om egenkärleken icke ser sin egen fördel i det goda
han gör, säger han i sitt hjerta: »Hvad gagnar det mig?
Hvarför skulle jag då göra det? Hvad får jag för det?» och
eå underlåter han det. Häraf är klart, att den, som är uti
eller beherskas af sjelfkärlek, hvarken älskar kyrkan eller
fäderneslandet, eller samhället eller sina medborgare, icke
heller något-somhelst verkligt godt, utan endast sig och sitt.
2. Menniskan är i egenkärlek, då hon i sina tankar och
gerningar icke tager hänsyn till sin nästa, således icke till det
allmänna, än mindre till Herren, utan endast till sig sjelf
och de sina, följaktligen då hon gör allting för sig och de
sina. Om den egenkäre gör något för det allmännas skull,
så är det dock endast för att det må synas, och om han gör
något godt mot sin nästa, så gör han det blott för att vinna
ynnest. 3. Vi begagna det uttryck: »för sig och de sina»,
ty den, som älskar sig sjelf, älskar ock de sina, som i
synnerhet äro dess barn och barnbarn, och i allmänhet alla, som
utgöra likasom ett med honom, hvilka han kallar sina; men
att älska dem, är för den egenkäre detsamma som att älska
sig sjelf, ty han betraktar dem likasom i sig sjelf och sig i
dem. Ibland dem, som han kallar sina vänner, äro ock alla
som berömma, hedra och uppbära honom; alla andra
betraktar han visserligen med kroppens ögon såsom menniskor,
men med sin andes ögon knappast annorlunda än såsom spö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
