Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BÄTTRING-, 601
icke vilja, och några hysa fruktan för att blicka in i sig sjelfva,
och ovanan dervid förhärdar menniskan och frambringar ovilja,
eom slutligen bekräftas på grund af förståndets resonerande;
och hos några förorsakar den sorg, räddhåga och
förskräckelse derför. Hufvudorsaken till, att verklig bättring i den
reformerade kristenheten är högst motbjudande, är deras tro,
att bättring och kärlek ingenting bidraga till saligheten, utan
tro allena, af hvars tillräknande följer syndernas förlåtelse,
rättfärdiggörelse, förnyelse, pånyttfödelse, helgelse och evig
salighet, utan att menniskan medverkar af sig sjelf eller
likasom af sig sjelf. De, som förfäkta läran om tro allena, kalla
nämligen medverkan onyttig, hindrande, motstridig och
skadlig för Kristi förtjenst, och ehuru menige man är okunnig
örn denna tros mysterier, så är dock denna lära inplantad
hos dem genom de blotta orden: »tro allena saliggör» och,
»hvem kan göra det goda af sig sjelf?» Häraf kommer det,
att bättring hos protestanterna är likasom ett fogelbo med
ungar, efterlemnadt af foglar, som blifvit tagna och dödade
af höken. Till denna orsak kommer också den, att hvar
och en af de så kallade reformerade är till sin ande endast
ibland sina likar i den andliga verlden, och dessa ingifva
sådant i hans tanke-föreställningar och afleda honom från
vägen till sjelfbetraktelse och sjelfransakning.
562. Jag har frågat inånga af de reformerade i den
andliga verlden, hvarför de icke gjorde verklig bättring, då
det likväl var dem ålagdt, så väl i Ordet som vid döpelsen,
och äfven före den Heliga Aftonmåltiden i alla deras
kyrkor, och de hafva svarat olika. Somliga hafva sagt, att
för-krossning är nog tillika med munnens bekännelse att man
är en syndare; somliga, att en sådan bättring icke stämmer
samman med den allmänt antagna tron, emedan den sker
under menniskans medverkan af sin egen vilja. Somliga sade:
»Hvem kan ransaka sig, då man vet att man är idel synd?
det vore såsom att kasta ett nät i en sjö, som från botten
till ytan är full af gytja, hvaruti äro skadliga maskar».
Somliga sade: »Hvem kan så i grunden skåda in uti sig sjelf,
att han ser hos sig Adams synd, hvaraf alla hans
verksynder härflutit? äro icke dessa tillika med den förra aftvagna
med döpelsens vatten samt bortstrukna och öfverskylda med
Kristi förtjenst? hvad är då bättring annat än en börda, som
svårt oroar de samvetsömma? äro vi icke enligt Evangelium
under nåden, och ej under denna hårda bättringens lag?» -
med flera dylika yttranden. Somliga sade, att de, när de
hafva för afsigt att ransaka sig, betagas af en rädsla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
