Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Militärkommissarie i Kiev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne genast komma lös. Till hennes förvåning lät jag
henne också utgjuta hela sin förtrytelse över den orätt,
som vederfarits henne. Till slut måste jag dock be
henne gå sin väg och sade henne rent ut, att vi inte
hade något otalt med henne.
Men huru många försök gjordes ej att häkta
oliktänkande! En viss fruktan för en kontrarevolution
tycktes behärska sinnena, och oupphörligt inlöpte
påpekanden om nödvändigheten att häkta den eller den
misshaglige motståndaren. Men lyckligtvis var den
verkställande kommittén i Kiev mycket försiktig och
sökte undvika allt missbrukande av sin rätt att
företaga häktningar utom lagen.
Men om jag av hela min själ motsatte mig
häktningar, sökte jag med icke mindre kraft befria oskyldiga
personer ur fängelser och häkten.
Några dagars vistelse på högvakten i Kiev före
själva revolutionen hade givit mig en föreställning om
huru många officerare och soldater i Ryssland som sutto
sysslolösa i rannsakningshäkte i avbidan på sin dom.
Om alla dessa lössläpptes, skulle luckorna i hären
kunna fyllas och detta icke uteslutande av brottsliga
element.
Jag uppsökte general Chodorovitj och bad honom
vidtaga åtgärder för att befria vissa inspärrade. Det
var mig nämligen bekant, att det i fängelserna fanns en
ganska stor mängd krigstjänstskyldiga, som dömts till
fängelsestraff för desertering, skolkning i tjänsten och
vissa disciplinära föreseelser. Mig föreföllo alla dessa
brott som resultat av den gamla regimen, och jag
ansåg, att alla dessa rymningar berodde på olust att
försvara ett land och en regering, som kvävde
människornas frihet och samvete. Och nu, då landet blivit fritt
och alla hade en enda omsorg: att rädda och bevara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
