- Project Runeberg -  Den stora ryska revolutionen 1917 /
58

(1918) [MARC] Author: Konstantin Michajlovitj Oberutjev Translator: Alfred Jensen - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Militärkommissarie i Kiev

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna frihet, syntes det mig tidsenligt att utsträcka
amnestien även till dessa olyckliga fångar. Efter mitt
samtal med general Chodorovitj bad han på telefonisk
väg general Brusilov att få veta hans beslut i denna sak.

I avvaktan på hans svar gick jag till högvakten
och fästningen för att meddela officerarna och
soldaterna dessa förberedande åtgärder, därför att de under sitt
otåliga förbidande av sin frihet kunde göra försök att
med våld slita sig lös. Deras förtjusning var gränslös,
och de lovade att lugnt vänta på generalens besked.

Samtidigt förekommo oroliga symptom i det civila
stadsfängelset. Det inrapporterades till mig, att
fångarna ville träffa mig. Jag begav mig oförtövat dit.

Här samspråkade jag med fångarna och såg många,
som voro fjättrade i bojor. Flertalet av dem hade
dömts för rymning ur krigstjänst. Den gamla, stränga
regimen hade gjort processen kort med dem, men detta
hade icke minskat flyktingarnas antal. Mer än två
miljoner desertörer funnos i det inre av Ryssland, och
man misstar sig, om man härför kastar hela skulden på
revolutionen. Denna företeelse fanns redan före
revolutionen, men efter revolutionen inträdde en period, då
deserteringen minskades och då många forna
flyktingar frivilligt åter ställde sig i ledet.

Dessa fångars talrikhet berodde enligt mitt
förmenande därpå, att de icke ville försvara det gamla
Ryssland. Nu sade mig några, att de voro villiga att offra
sitt liv för det unga, fria Rysslands värn. När de bådo
mig tala om något, sade jag dem, att den
verkställande kommittén skulle anhålla, att bojorna togos från
dem, samtidigt med att den inlämnade sin ansökan om
deras befrielse.

Men för mig själv tänkte jag: den verkställande
kommittén har i detta fall ej mer rätt än jag. Jag är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:29:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/denstora/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free