- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
24

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sternischerna voro icke heller vidare täta på sidorna om
fönsterramarna. Där gapade långa sprickor längs efter,
och luften stod in frisk cch sval.

Ändå kom det en skön hemkänsla över Sigrid. Allt
var orört, precis som när hon lämnade det för länge
sedan. De skära kretonggardinerna, den gamla eksängen
med rosafärgade sidenomhängen, fästade samman i en
pösig rosett mitt över, spegeln med sin facetterade
glasram, Hauptska inlagda byrån med rokokoklockan ovanpå,
de gamla kopparsticken på väggen i sina svarta, blanka
ramar — allt fanns kvar. Och golvet var ännu täckt med
den tjocka Briisselmattan, hur nött den än var. Där hade
nog gamla Eva lagt tidningspapper under för att hålla
golvkylan ute.

Sigrid gick fram till sängen och drog bort det tjocka,
röda sidentäcket för att den lilla värme, som fanns, skulle
kunna krypa ned i sängkläderna. Hon lade handen på
lakanet. Det var bra kallt, men hon kände tydligt, att
man lagt en filt under lakanet. Den snälla, rara,
omtänksamma Eva! Det var annat det än pensionatet.

Sigrid kände sig riktigt varm. Hon tog pälskappan av
sig. Den kunde hon åtminstone undvara. Så kom hon
att tänka på sin kappsäck. Den hade hon glömt nere i
hallen. Så tråkigt! Nu skulle hon behöva springa ned
efter den. Hon kunde icke gärna gå i säng utan att
borsta tänderna. Och nattlinne sedan!

Hon oroade sig i onödan. Någon hade tagit upp
hennes kappsäck. Den stod på sidan om byrån. Det var
därför hon inte sett den.

Hon skyndade att göra sig i ordning iör natten. Hon
blev på en gång så trött. Men innan hon gick till sängs,
tog hon ändå en blick genom fönstren över nejden. Hon
såg ängar och gärden, där dimmorna ännu rullade fram,
men hon kunde också se vädertuppen borta på Bjumäs
kyrka. Den började redan lysa. Solen höll visst på att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free