Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon icke talat ut långt före detta? Nu var det för sent.
Allt sammansvor sig mot henne och hennes liv, hennes
kärlek. Varför hade hon icke svarat, när de frågat henne?
Hon hade endast behövt säga, att hon älskade Erik och
icke kunde svika honom. Tala om kärlek i all denna prosa,
det var orimligt, mitt emellan kontrakt och utsäde, vallar
och rättare! Stanna några månader tillsvidare hade
farbror Gustaf sagt. Det var detsamma som för evigt,
evigt! Människorna voro kallsinniga och grymma. De
frågade bara efter sig själva. Farbror Gustaf brydde sig
bara om gården. Och mamma!
Jag vill icke, ropade det inom henne. Jag kan icke.
Kan icke uppge Erik, sången, allt. Jag har rätt att leva
jag också.
Varför red du då över till farbror Gustaf härom
dagen? frågade en svag röst inom henne. Jag ville
endast höra efter, endast känna mig för. Åhnej, åhnej!
Det var något annat.
Hon hade kommit ned till trädgården och vek av
första gången. De flesta rosorna hade ännu kvar
vinterbetäckningen av granris men några hade berövats den och
visade små, späda skott. På ett ställe gick
trädgårdsmästaren och beskar dem. Det gjorde henne riktigt ont. Han
skar ända intill tredje och fjärde ögat. Hon ville icke se
det utan slog in på gången till det gamla lusthuset på
kullen. Aldrig förr hade hon sett hur mossigt och
mur-ket trävirket var. Hon petade på det. Det föll sönder
i bitar. Allt var gammalt, murket och eländigt.
Hon satte sig på bänken inne i lusthuset. Kvällssolen
dröjde ännu på rutverket. En gång hade det varit
grön-målat, det syntes. Nu hängde färgen i flagor och
bucklor, och innanför hade masken borrat slingrande rännor
i träet. Det hjälpte icke, att solen lyste på det. Snart
skulle dess förgyllning slockna, och allt skulle bli grått
och svart.
7 Sigrid Persdotter Bjurcrona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
