Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gick ner i matsalongen och handlade sig
en cigarr, den han ock påtände, kom ånyo upp,
satte sig med hög och fri uppsyn på sin koffert,
drog långa rökmoln ur cigarren och såg superb ut.
Han märkte den behagliga glasmästardottern
flere gånger gå sig liknöjdt förbi, stundom
jemkande på den chaira silkesknuten under hakan, och
tummande de gentila halsduksspetsarne, som föllo
ned öfver bröstet. Hon talade lifligt med de
andra jungfrurna, och syntes högst ogenerad.
Cigarren, likt mycket annat i verlden, tog
slut. Sergeanten kastade den lilla stumpen, hvari
ännu eld satt qvar, bort ifrån sig, med afsigt att
få honom i sjön. Men stumpen var så lätt, att
den blott hann ett stycke fram på däcket, låg der
och rykte. Vips kom en fot, med den allra
nättaste blanka känga på sig, och trampade ut
honom, så att han slocknade tvert. Sergeanten
höjde sina ögon ifrån foten upp till personen, och
såg den chaira. Hennes ögonkast mötte hans.
Sergeanten skyndade upp ifrån sin koffert, gick
fram till henne med en artig bugning och sade:
”Tack, söta jungfru! min cigarr förtjente väl icke
röras af jungfruns vackra fot — men —”
En kall och afvisande mine var svaret, hon
vände honom ryggen och gick.
”Så må fan ta henne” — med den tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
