Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett oförmodadt arf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle tillåtit, om hon lefvat, att du underlåtit uppfyll
landet af den sista önskan af hennes bror.
— Nå väl, jag skall då resa; men lofva mig att
morbror vakar öfver Gerda.
— Det lofvar jag dig, och nu går jag alt tala
vid baronen.
Pä eftermiddagen samma dag hvilade Gerda på en
soffa i sitt rum, Alva salt bredvid henne,
— Jag mäsie förefalla dig bra svag, som nu går
att tillhöra en annan än Herman?
— Utan att forska efter orsaken, vill jag dock tro,
att endast ett mäktigt motiv kunnat förmå dig att
blifva löftesbryterska.
— Tro dock icke alt jag blifvit tvungen, —
utropade Gerda häftigt. — Jag har handlat af fri vilja.
— Då gafs det något vigtigt skäl, som inverkade
på dig; ty jag kan icke förmoda att du är nog svag
för alt leka med andras känslor...
— Och dervid äfven förkrossa mitt eget hjerta!...
nej! en dylik lättsinnighet finnes icke. Tro mig, AU
va! du hade i mitt ställe handlat alldeles såsom jag.
— Det är ganska möjligt; men Gerda, sedan jag
en gång fattat milt beslut, och liksom du nu gjort, för
alltid mördat alla mina förhoppningar om kärlek och
sällhet, skulle jag icke, såsom du gör, ligga och rufva
öfver hvad jag förlorat, och visa verlden ett ansigte,
förstördi af sinnesrörelser; utan jag skulle för nyfikna
blickar dölja det sår, hvaraf jag led, samt med blicken
fästad på framliden söka all införlifva mig med min
försakelse och de pligter, dem jag inför Gud och
menni-skor ämnade åtaga mig. Du har sjelf ofta talat med
mig om grefve Ernst Gratton och alla minnen du har
af honom ifrån din barndom, utvisa att han har ett
godt och ädelt hjerla.
— Hvad rör det mig nu, då han kommer och
rörvar ifrån mig min sällhet... nu då jag älskar
Herman! — svarade Gerda tröstlös.
— Så får du icke tänka. Då du af fri vilja ser
dig föranlåten alt räcka honom din hand och egna ho^
nom ditt lif, måste du äfven af hela själen bjuda till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
