Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett oförmodadt arf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vända ditt motsträfviga hjerta till honom, och söka
din tröst, din ersättning i medvetandet alt han är dig
fullkomligt värdig.
— Kan du tala så, som aldrig älskat; som icke
vet livad ett djupt lidande, ett såradt och blödande hjerta
vill säga.
Alva fattade Gerdas hand och tryckte den, i det
hon med allvarlig ton svarade:
— O! måtte aldrig du Gerda få så till bottnen
och på en gång tömma lidandets bittra kalk, som jag
gjort det, — och må du aldrig erfara en smärta, så
obotlig som min ännu är!
Hvarje Alvas drag vittnade om sanningen af
hennes ord; ty i detta ögonblick lästes der ett så bittert
lidande, alt Gerda kastade sig om hennes hals och
hviskadé:
— Förlåt, om jag upprifvit något smärtsamt sår i
din själ.
— Nej, du har icke upprifvit något; ty det blöder
ständigt .. .
Baronens inträde afbröt samtalet. Han vände sig
till Alva:
— Genom pasiorn har jag med verklig ledsnad
hört att mamsell Alva om några dagar ämnar lemna
mitt hus. Ehuru anledningen är sådan, att jag endast
borde lyckönska henne, kan jag likväl icke inskränka
mig derlill, när jag belänker att hon öfverger oss i ett
ögonblick, då Gerda så väl skulle behöft henne. — Det
låg något vänligt i baronens ton, och i hans ögon låg...
något mera.
Vi förbigå det uppträde, som detta meddelande
framkallade emellan Alva och Gerda, samt dennas
för-tvitlan, som nu bröt ul på dess vanliga, ohejdade sätt.
Alva qvardröjde likväl pä Helenefors en vecka. Hon
af-reste i slutet af Maj; men hade gifvit både baronen och
Gerda det löfte, alt vid sin återkomst till Sverige
betrakta Gerdas hem såsom sitt, samt att ofta skrifva till
den sednare.
Gerda, öfverlemnad åt sig sjelf, sin saknad efter
Alva, och sin hftpplösa kärlek, tänkte icke alls på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
