Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ryslig förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Möjligtvis har du rätt, och jag, sårad i min
stolthet, har kanske orätt. Men tror du väl, Alva, alt
jag någonsin lånar mig till den usla rolen och spela
bedragen? Tror du, alt jag skall låia dessa båda
menni-skor, som vågat leka med mitt förtroende och min
heder, förblifva oslraffade? . .. Nej, vid Gud! det kan
jag icke.
— Och likväl, Ernst, har jag etl hopp, att du skulle
förlåta!...
— Aldrig!... Alva, hoppas icke derpå.
— Och hvarföre skulle du vara strängare än Gud?
— Tyst, du vet icke allt hvad denna qvinna har
brutit! Möjligen kunde jag förlåta henne detla, ehuru
jag tviflar derpå; duck, det ligger ändå inom
möjlighetens gränsor; men då jag betänker allt det onda bon
(tjort mig, är sådant omöjligt. Besinna att hon trädde
i brudstol med hjertal uppfyldl af kärlek till en annan;
att hon med fullt medvetande svor en falsk ed, då hon
inför Gud lofvade mig kärlek och Iro; att hon sedan,
långt ifrån alt söka närma sig till mig, gjort allt för
alt jaga mig ifrån sig. O, Alva! om du, liksom jag,
framsläpat elt helt år vid sidan af en varelse, den ditt
hjerta ville älska, men af hvilken du ständigt bemöttes
med en isande köld, då skulle du fatta min förbittring
emot henne. Märk, jag har vid hennes fötler tiggt att
fä veta hvad som gjorde mig förhall ig; jag har
besvurit henne att säga mig uppriktigt om hon älskade
någon annan; men hon har svarat mig endast med eu
afvisande köld. Jag har spelal likgiltig, för atl såra
heunes egenkärlek, och slutligen rent ut frågat henne,
om hon ville alt jag älskade henne; hvarpå hon
»varade: all hon icke önskade det. Kan en en maka gå
• •
längre i grymhet? Anuu icke nog; en gång fick jag elt
bref i mina händer, hvilket, såsom jag klart insåg,
dolde någon hemlighet; men på en vänlig bön af henne
pppbrände jag del, oläst... Hvem gaf denna qvinna rätt
att fast kedja silt lif vid mitt, då hou visste med sig sjelf,
att hon aldrig skulle kunna älska mig, utan endast göra
vår förening till en ömsesidig plåga? Hvem gaf henne
rått alt håna sina pligler och trampa aktningen för mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
