Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till segels. Ett kanonskott aflossades såsom signal åt dem, som
uppehöllo sig i land, att genast begifva sig ombord, men jag och
mina båda kamrater, berättade den ene af engelsmännen, befanno
oss då på andra sidan ön för att samla musslor, ocb vågornas dån
hindrade oss att höra skottet. Sedan vi slutat vårt fiske, begåfvo
vi oss tillbaka till våra tält, men hvem kan föreställa sig vår
häpnad, då vi från en liten höjd sägo skeppen långt till hafs styrande
kurs mot norr och ingen människa vid landningsplatsen. Vi hade
måhända i vår förtviflan gått ända till själfmord, om ej Herren
hållit oss tillbaka; under flera dagar gjorde vi intet annat än
göto strömmar af tårar, men då besinningen återvände, sökte vi
trösta hvarandra, och enär saken icke kunde hjälpas, beslöto vi
att inrätta vårt lif i denna ödemark på samma sätt som de gamla
anakoreterna. Från denna tid har vår förnämsta föda varit
sköldpaddor, som vi öfverraskade, då de gingo i land för att lägga
ägg. Dessutom hafva vi lifnärt oss med en del fåglar,
företrädesvis de som kallas fregattfåglar, hvilka vi dock endast kunde fånga
om natten, då vi passade på de ställen, där de slagit sig till
hvila, samt dufvor, hvaraf ön är öfverfylld. Jag har redan sagt,
att vi från början voro tre, men den tredje dog inom få dagar
af svaghet, och om Herren icke hade sändt er till vår räddning,
så hade icke heller vårt lif kunnat blifva långvarigt, ty min kamrat
och jag hafva många gånger fallit i vanmakt af umbäranden och
utmattning.»
Denna historia, som i motsats till Alexander Selkirks icke
gifvit stoff åt Robinsonad-litteraturen, hörde pater Feuillée
berättas af officerare och matroser, som varit ombord på det fartyg,
som återförde de båda olyckliga till Europa.
Kapten Noail hade med sitt fartyg, »le Phélypeaux», anländt
till Martinique d. 15 maj 1711; några dagar senare ankom
äfven kapten Legriel med *l’Aurore» och slutligen, såsom förut
sagts, »le S:t Antoine». Kaptenerna fingo här den nedslående
underrättelsen, att fred ännu ej var sluten, och att hafven,
sär-skildt de västindiska farvattnen, vimlade af fientliga kapare. Man
tog med anledning häraf sina mått och steg, och till de tre
syd-hafsfararne sällade sig en flotta af 8 franska fartyg,1 hvilka prisade
sig lyckliga att under deras eskort få göra färden öfver Atlanten.
Knappt hade den förenade eskadern den 11 juli gått till segels
från Saint Pierre på Martinique, förrän ryktet om att en fientlig
1 Ett af dessa bar namnet >le Roi de Suède», den enda påminnelse jag fnnnit
om att Carl XII:s hjältenamn och ryktet om de strider, hvilka Sverige ander dessa
samma år utkämpade, letat sig väg till den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
